20-årskris
Jag har nog vad man skulle säga är en 20-årskris. Jag är inte ensam om det då jag har pratat med en kompis som känner likadant. Det som identifierar min 20-årskris skulle jag säga är framtidsoro bland annat, vad kommer jag göra med mitt liv? Jag går en linje på universitetet som jag vet kommer vara svårt att få jobb inom vilket får mig fundera om jag valt rätt karriär. Förutom framtidsoro så är det bakåtblickar på hur mitt liv sett ut. Vad i h*lvete har jag lyckas åtstakomma med mitt liv egenligen, vad har jag gjort? Det känns som att det är så många i min ålder som gjort så mycket mer än vad jag har gjort. Dessutom saknar jag barndomen lite när det inte fanns bykymmer, ansvar eller framtidsplaner. Allt var så lätt och roligt och nu blir det bara svårare och mer bekymmersamt. Det känns värre vissa dagar och bättre andra faktiskt men det ligger ändå och gnager lite i bakhuvudet.
Bara för att ha en anledningen att inte plugga så tänkte jag kolla upp detta lite på nätet, och det visar sig att jag och min kompis är långt ifrån ensamma. Det fanns en tråd om detta på flashback där 20-åringar och ibland till och med yngre ungdomar förklarar deras beykymmer och oro i en form av 20-årskrs. Det är ett helt nytt fenomen som nog börjar komma nu. Eftersom jag känner att jag inte har upplevt lika mycket i mitt liv osv och märker att man inte är ensam med samma tanke är liite tröstande faktiskt. :)
Måste bara tillägga att jag såg på Skavlan för ett tag sen där Lasse Åberg citerar Sonja Åkesson ”Att åldras är ett långsamt far åt helvete”. haha inte det mest positiva slutet på mitt inlägg kanske ;)
Ciao! =D
Kommentarer
Trackback
Jag har nog vad man skulle säga är en 20-årskris. Jag är inte ensam om det då jag har pratat med en kompis som känner likadant. Det som identifierar min 20-årskris skulle jag säga är framtidsoro bland annat, vad kommer jag göra med mitt liv? Jag går en linje på universitetet som jag vet kommer vara svårt att få jobb inom vilket får mig fundera om jag valt rätt karriär. Förutom framtidsoro så är det bakåtblickar på hur mitt liv sett ut. Vad i h*lvete har jag lyckas åtstakomma med mitt liv egenligen, vad har jag gjort? Det känns som att det är så många i min ålder som gjort så mycket mer än vad jag har gjort. Dessutom saknar jag barndomen lite när det inte fanns bykymmer, ansvar eller framtidsplaner. Allt var så lätt och roligt och nu blir det bara svårare och mer bekymmersamt. Det känns värre vissa dagar och bättre andra faktiskt men det ligger ändå och gnager lite i bakhuvudet.
Bara för att ha en anledningen att inte plugga så tänkte jag kolla upp detta lite på nätet, och det visar sig att jag och min kompis är långt ifrån ensamma. Det fanns en tråd om detta på flashback där 20-åringar och ibland till och med yngre ungdomar förklarar deras beykymmer och oro i en form av 20-årskrs. Det är ett helt nytt fenomen som nog börjar komma nu. Eftersom jag känner att jag inte har upplevt lika mycket i mitt liv osv och märker att man inte är ensam med samma tanke är liite tröstande faktiskt. :)
Måste bara tillägga att jag såg på Skavlan för ett tag sen där Lasse Åberg citerar Sonja Åkesson ”Att åldras är ett långsamt far åt helvete”. haha inte det mest positiva slutet på mitt inlägg kanske ;)
Ciao! =D
Bara för att ha en anledningen att inte plugga så tänkte jag kolla upp detta lite på nätet, och det visar sig att jag och min kompis är långt ifrån ensamma. Det fanns en tråd om detta på flashback där 20-åringar och ibland till och med yngre ungdomar förklarar deras beykymmer och oro i en form av 20-årskrs. Det är ett helt nytt fenomen som nog börjar komma nu. Eftersom jag känner att jag inte har upplevt lika mycket i mitt liv osv och märker att man inte är ensam med samma tanke är liite tröstande faktiskt. :)
Måste bara tillägga att jag såg på Skavlan för ett tag sen där Lasse Åberg citerar Sonja Åkesson ”Att åldras är ett långsamt far åt helvete”. haha inte det mest positiva slutet på mitt inlägg kanske ;)
Ciao! =D
Kommentarer
Trackback
