zatah

On a hill above all

in a clear night

i feel so small

with a long sight

I stare up in the black sky

on all the shining stars

and it feels like i can fly,

that i've ecaped the bars

Here nothing has change

it has always been the same

and nothing can derange

or be declaimed

I feel safe about this

that everyting are as it should

but also like my first kiss,

I’d kiss them if i could

Thousends of stars, my lights,

makes my wishes come true at nights

it makes me prefer black before blue

and i wish for this to be true

Same feeling as when i was a little girl

no resposibility, no forced will

only me as a glowing pearl

sitting alone at my hill

Tankar bakom: Jag har helt enkelt förklarat hur jag ser natthimmeln och alla stjärnor. Det är kanske lite patetiskt men jag är ganska facinerad av stjärnorna. Bland annat det jag skrivit i dikten, varje gång man kan se stjärnorna på natten ser man samma stjärnbilder, polstjärnan är där den ska. Det få mig en trygg känsla att allt är som det ska. Inget har förändrats allt är lugnt. Dessutom får jag minnen från då jag var liten, då jag också ofta kollade på stjärnorna vilket forslar fram känslor och minnen då man var liten. Bra känslor av att man var fri och enda uppgiften man hade va att komma på roliga lekar. Om jag ska slappna av och ta det lugnt så ska jag titta på stjärnorna på natten och önskningar om den stressiga verkligheten försvinner. 
Som ni märker är detta ännu en dikt jag kan prata i evigheter om men jag får helt enkelt sluta nu!